Isn't she lovely?

Ja, här är min lilla prinsessa som jag älskar mer än allt annat. Min underbart fina Zelda! Hon är det absolut bästa som hänt mig, och jag skulle ge allt för att ha henne i all framtid! Men det är ju bara önsketänkande, eftersom hon är en levande varelse som, precis som allt annat levande, dör till slut. Och eftersom hon hatar mig, har klösmärken och bitsår på händerna och armarna som bevis. Men ändå vet jag att hon älskar mig, för när vi är ute så tar hon tassarna upp på mina ben och kollar på mig med sina djupa, bruna ögon. 

Men nog om henne nu.. Jag ville bara skriva så att ni vet att jag lever och att jag fått tillbaka intresset för att fotografera, samt blogga, och nu tänker jag verkligen inte lägga ifrån mig kameran. Dock måste jag erkänna att det blir färre bilder, för att jag verkligen inte orkar lägga in dem på datorn. (Säger vi, men ni vet ju att jag inte vill visa hur dålig jag är på att fotografera.)

För övrigt hoppas jag att ni har det bra, samt tacka för att ni är så tålmodiga. Nu ska jag fortsätta göra oviktiga saker som att hoppa runt och dansa. 

 
Zeldisen och jag, 1 maj.

Kommentera här: